Runstenen vid Olsbro
Den exakta runtexten lyder:
kufi : rsþi : stin : þesi : eftR : ulaf : sun : sin * trk * hrþa * kuþan * hn * uarþ * trbin * i * estlatum * hu(a)rþ(r) * iuk * s---
I översättning blir detta: Gufi ræisti stæin þennsi æftiR Olaf, sun sinn, dræng harða goðan. Hann varð drepinn i Æistlandum. Havarðr(?) hiogg s[tæin].
En modern svensk översättning blir: "Guve reste denna sten efter Olav, sin son, en mycket dugande ung man. Han blev dräpt i Estland. Håvard(?) högg stenen."
Ingvars resa i öster lämnar många stenar efter saknade personer. I Estland finns 1000 skengravar över personer stupade på annan plats. I Haapsalu säger traditionen att en Ingvarsten skall ha funnits. En hög som rest vid havsstranden och dit skolelever fram till 1930 ska ha gjort utflykter. I Estland upptäcks allt mer av det samband som varit över Östersjön. Både hur Svearna Mälardarlningar och Gutar satt avtryck i Estland.
"Att mången viking ville känna fast mark under fötterna
efter det "skuttet" förvånar inte och det var också naturligt
för svenskar i österled att skaffa sig "baser" på de estniska
öarna och på den fortsatta vägen mot de ryska floderna.
Exakt när de första svenskarna kom till Estland och varifrån
är naturligtvis omöjligt att säga. De äldsta beläggen
hittills finner vi i Ansgarslegenden från omkring 865, som
uppger att svearnas välde till största delen bestod av öar och
att även Estland lydde under svearna. Även om uppgiften är
riktig var den dock inte för alltid given.
Esterna kämpade oupphörligt för sin frihet - också
mot svearna. Sålunda berättar den isländske hävdatecknaren
Snorre Sturlason att sveakungen Ingvar en sommar
härjade i Estland. Vid ett ställe som hette Sten, söder om
nuvarande Hapsal förlorade han dock livet i ett stort slag
mot esterna. Han lades i hög tätt invid havet."
Utdrag ur
Stig Jonsson
Svenskar hos ester i österkufi : rsþi : stin : þesi : eftR : ulaf : sun : sin * trk * hrþa * kuþan * hn * uarþ * trbin * i * estlatum * hu(a)rþ(r) * iuk * s---
I översättning blir detta: Gufi ræisti stæin þennsi æftiR Olaf, sun sinn, dræng harða goðan. Hann varð drepinn i Æistlandum. Havarðr(?) hiogg s[tæin].
En modern svensk översättning blir: "Guve reste denna sten efter Olav, sin son, en mycket dugande ung man. Han blev dräpt i Estland. Håvard(?) högg stenen."